Han överlevde ett hjärtstopp

Det var en helt vanlig dag på Claes Adolfssons jobb som kriminalare på Handens polisstation. Claes hade åkt buss till jobbet och allt kändes ungefär som det brukade. När han kom fram tog han en kopp kaffe tillsammans med några kollegor.

Hjärtinfarkten som ledde till hjärtstoppet kom som en blixt från en klar himmel.

– Jag kände plötsligt att jag behövde ta ett extra andetag och fick en konstig förnimmelse, sedan minns jag ingenting förrän jag vaknade på Södersjukhuset, berättar Claes.

Med gemensamma snabba insatser var hjärtstastartaren på plats inom några minuter och ett par kollegor från utryckningspolisen hjälptes åt med hjärt-lungräddning. Samtidigt tog gruppchefen tag i allt runt omkring, larmade ambulans och såg till att ambulansen hittade fram. Kollegor har berättat att när Claes vaknade upp hade han väldigt ont i bröstet och i ambulansen var han talbar, men det är alltså inget han själv minns. På Södersjukhuset visade undersökningarna att en propp täppt igen ett kranskärl och Claes fick genomgå en så kallad ballongsprängning.

– Jag hade en osannolik tur. Hjärtstoppet inträffade på precis rätt plats där det fanns både kollegor som såg att jag behövde hjälp, hjärtstartare, bra organisation och personer som kan hjärt-lungräddning, säger Claes. Dessutom lossade proppen direkt, kanske genom hjärt-lungräddningen eller genom stöten från hjärtstartaren.

Det har inte varit helt lätt att komma tillbaka. Både kroppsligt och mentalt har det tagit tid. Efter ett par månader började Claes jobba halvtid och efter sommaren gick han upp i heltid. Nu börjar allt återgå till det normala.

– Det var tufft i början att komma tillbaka jobbet. Jag tror att det handlade om att jag kände mig väldigt utlämnad, jag dog faktiskt för en kort stund. Efteråt fanns också hela tiden känslan av att ”nu händer det igen” och det gav mig ångest.

Men nu jobbar alltså Claes heltid och han både känner sig bättre och mår bättre. För att få igång kroppen började han ta promenader, gick ut med grannens hund och i somras cyklade han 1,2 mil till och från jobbet. Det som hände tänker han allt mer sällan på.

– Jag är väldigt tacksam mot alla som var inblandade, som hämtade mig tillbaka och gav mig livet åter. Jag känner också en ödmjukhet inför livet, jag lever ju faktiskt på övertid. Livet skulle egentligen ha tagit slut den 18 januari om inte all hjälp och kunskap funnits så nära.

Läs också om Sophia, som hjälpte till att rädda Claes liv.

Jag önskar kontakt

Vill du veta mer om en särskild produkt eller vilken lösning vi kan skapa just för dig eller ditt företag? Ange dina kontaktuppgifter nedan så ringer vi upp eller mejlar dig.