När kollegornas omsorg räddade livet – Camillas berättelse

År 2022 drabbades Camilla Björkman, bosatt i Östergötland, av ett plötsligt och livshotande hjärtstopp. Dagen började som många andra arbetsdagar inom intensivvården – med högt tempo, stort ansvar och en pressad arbetssituation. Redan under morgonen uppstod ett diffust obehag på vänster sida av bröstet, men känslan försvann och gav ingen tydlig anledning till oro.

Vid lunchtid noterades att hjärtat slog hårdare och mer oregelbundet än vanligt. Trots detta fortsatte arbetet som vanligt. Arbetsbelastningen var hög och symtomen tolkades som stressrelaterade. Efter lunch infann sig en påtaglig trötthet, något som upplevdes som en naturlig konsekvens av en intensiv arbetsdag inom vården.

Camilla Björkman med dottern Johanna.

Kollegornas reaktion blev avgörande

När kvällspersonalen anlände fanns en tanke om att avsluta arbetspasset tidigare. Kollegorna reagerade dock direkt och uttryckte oro över hennes allmäntillstånd. Trots att Camilla själv upplevde symtomen som relativt lindriga tog kollegorna situationen på största allvar. En chef såg till att hon följde med till akutmottagningen – ett beslut som senare skulle visa sig vara helt avgörande.

På akutmottagningen genomfördes omedelbart EKG och blodprover. Inledningsvis var resultaten normala, med ett viktigt undantag: troponinvärdet var förhöjt. Upprepade prover visade stigande nivåer, vilket tydde på en pågående hjärtpåverkan. Beslut fattades därför om inläggning för hjärtövervakning.

Vid denna tidpunkt upplevde hon fortfarande att hon mådde bra och hade svårt att ta in allvaret i situationen. I efterhand har hon beskrivit känslan som att vårdinsatsen kändes överdriven i förhållande till hur hon själv upplevde sitt tillstånd.

Hjärtstoppet på väg från toaletten

Inlagd på avdelningen bad hon om att få gå på toaletten. På vägen tillbaka slog en kraftig yrsel till. Sekunden därefter inträffade hjärtstoppet. Nästa minnesbild är ett rum fyllt av vårdpersonal och akututrustning – och en syrgaskanyl i näsan. Ingen smärta upplevdes.

Hjärtstoppet orsakades av ventrikeltakykardi. HLR inleddes omedelbart och defibrillering genomfördes med gott resultat.

Efter återupplivningen fördes Camilla akut till kranskärlsröntgen. Där identifierades orsaken till hjärtstoppet: SCAD (spontan kranskärlsdissektion), ett tillstånd där ett kranskärl spricker, vilket kan leda till akut hjärtinfarkt. Tillståndet kräver tid för naturlig läkning.

Lång väg tillbaka

Vårdtiden uppgick till cirka tio dagar och följdes av en lång rehabiliteringsperiod. Efter ungefär en månad kunde läkarna se tecken på läkning. Under den första tiden var orken kraftigt nedsatt och endast kortare promenader var möjliga. Sjukskrivningen blev lång och återhämtningen skedde stegvis.

Kollegorna som räddade livet

I efterhand står det klart att kollegornas agerande var helt avgörande. Genom att reagera, insistera och inte låta henne gå hem, förhindrades ett scenario där hjärtstoppet sannolikt hade inträffat utan hjälp – exempelvis i bilen på väg hem från arbetet.

En viktig påminnelse

Camilla hade inga traditionella somatiska riskfaktorer. Hjärtstoppet inträffade till följd av en akut hjärtinfarkt. Händelsen visar tydligt att allvarliga hjärttillstånd kan drabba vem som helst – även personer utan kända riskfaktorer och även dem som själva arbetar inom vården.

Berättelsen är en stark påminnelse om vikten av att ta symtom på allvar, att våga agera när något inte känns rätt och om hur kunskap, civilkurage och medmänsklighet kan vara skillnaden mellan liv och död.